Christine Holm - Resor

Rainforest Café

2012-02-15T18:28:00.002+01:00

Vi besökte lilla RAINFOREST CAFÉ idag som ligger mitt i La Fortuna. Jag har varit där förut och ville se om stället fortfarande fanns kvar och var sig likt. Då när jag var där med Elin och Malin en regnig dag i januari 2009 så beställde de varsin kopp kaffe (inte jag för jag är ingen kaffedrickare) och det tog evigheter innan de kom ut. Vi började undra varför men förstod sen ganska snabbt vad som tagit tid. På Rainforest Café gör de väldigt fint kaffe, både till smak och till utseende.

Stället fanns fortfarande kvar och Björn beställde en svart kopp kaffe (gud så tråkigt) och jag försökte mig på en Moccachino. Betydligt snyggare än Björns svarta lilla kopp, men jag är så usel på kaffe så jag fick i mig bara halva koppen. Men det handlade nu om att det blev för sött och faktiskt inte för att det var för mycket kaffe.

Baldi Hot Springs Hotel & Spa

2012-02-14T23:42:00.004+01:00

För ett år sedan ställde Björn den stora frågan och vi förlovade oss på en strand på Bali. Nu idag firar vi ett år som förlovade, och det med två lyxiga och lata dagar på Baldi Hot Springs Hotel & Spa som ligger precis nedanför vulkanen Arenal.

När vi hade checkat in ringde de på Carlos som kom och visade vägen till en minitransport. Tyckte det hela kändes lite fjantigt, vi kan både gå och bära väskan själv. Men vi tog plats på minitransporten och vid parkeringen plockade Carlos ut vår väska från bilen och vi åkte vidare. Han visade sen området... den ena varma källan efter den andra, den ena baren efter den andra, de olika restaurangerna, promenadområden, rutschkanor, bastugrottan, fler varma källor, ännu fler varma källor... och jag fattade plötsligt varför vi skulle åka den fjantiga minitransporten.

Baldi Hot Springs Hotel & Spa har 25 olika varma källor på 12 olika temperaturer, flera vattenfall och en tropisk trädgård. Den varmaste "vattenpoolen" vi hittat var på 47 grader och vi hade problem att ens doppa fötterna. Bastun har vi varit in i men det var het den också, här är ju varmt bara av sig själv. Vi har myst mer i de något svalare poolerna även om de också haft en förmåga att ånga på kvällarna. Men det här är ett jäkligt mysigt ställe och vi njuter för fullt.

Hotellet har ju tre stycken vattenrutschkanor och jag tänkte bjuda er på en åktur... (men det gick inte i 45 km/h som varningsskylten sa)

Vattentät bag

2012-02-13T22:49:00.001+01:00

Nu senast när jag fyllde år och på jobbet fick frågan vad jag fått utav Björn i födelsedagspresent så svarade jag glatt "en svart påse". Skratt uppstod och ja de orden kanske kom ut lite fel och fick min toppen-födelsedagspresent att låta medioker och extremt tråkig. Men, den "svart påsen" som jag önskat mig är världens bästa påse! Det är en vattentät väska, W-sports X-dry 30, som är guld värd om man har saker (kamerasaker bland annat) som absolut inte får bli blöta.

DEN SVARTA PÅSEN

Det är en robust 30 liters vattentät bag tillverkad i 500D Pvc TPU med svetsade sömmar. Väskan är toppmatad och eftersom den har rullstängning kan den komprimeras till vilken storlek man vill. Den går att bära direkt i handen eller så använder man den justerbara och avtagbara axelremen så fungerar den som axelväska. Perfekt för att hålla saker torra i våta miljöer och nu senast var den med oss in i Venado Caves, där den fraktade en handduk och min stora kamera plus en blixt. Björn hade den även som flytkudde i de trånga utrymmen vi tog oss igenom.

Venado Caves

2012-02-13T20:56:00.005+01:00

Den här guidade turen i VENADO CAVES utanför La Fortuna hamnar direkt på "topp 10-listan"! Vilken upplevelse. Vi två och en guide och två timmar under marken. Coolt är bara förnamnet!

Fortfarande härligt torr om kläder och kropp, vilket jag imponerande nog var även efter passage på bilden ovan. Och jag var så jäkla nöjd över att jag klarade mig väldigt länge med torra kläder (tack för att man inte är så lång), ända fram tills jag skulle ta mig ner för en klippa och trodde vattenpölen nedanför var betydligt grundare. Hum... när jag landade hade jag vatten upp till midjan. Så där försvann den torra känslan.... och turen fortsatte i minst 1 timme...

Till en början lyste man noga upp vart man placerade fötter och handflator men efter ett tag hade man inte ork till att bry sig. Man blev liksom smutsigare och smutsigare och blötare och blötare ju längre vi tog oss fram. Det var även oundvikligt att inte då och då placera handen i fladdermusbajs eller i närheten av tex en SKORPIONSPINDEL... underlig äcklig och stor... blandning av spindel och skorpion om jag fattade guiden rätt.

Notera gärna Björns mycket påklistrade leende. Ha, ha! Han avskyr spindlar precis lika mycket som jag gör. Men bilden på mig när jag håller i den blev konstigt nog oskarp. ;)

Guiden (som jag inte mins till namnet) var en skojfrisk kille som gärna drev och hittade på saker till en början. Allt blev så mycket roligare då, absolut, men vid en punkt så va jag helt säker på att han skojade. Efter att vi gått genom första och andra kammaren frågade han om vi ville ha mer äventyr. Naturligtvis ville vi det. "Ok guys, you are not as large so let's go in there! The feet first and then the rest of the body." Ha, ha! Var nog det enda jag fick fram till en början. Guiden pekade på ett litet litet hål i berget... men ok.... fötterna första sa han....

Ja ingenting är ju omöjligt bara olika svårt. Snacka om litet hå att ta sig igenom. Tuttarna va ju ivägen, rumpan tog i, det va inte bekvämt, det va blött, mörkt, men jag kom igenom. Skönt att va vig ibland för Björn som är av aningen stelare modell hade lite problem, men å andra sidan inga tuttar eller rumpa som av i vägen. Och på andra sidan hålet... ja då befann vi oss i ett litet utrymme, precis så vi fick plats tre stycken, och jag insåg snabbt att enda vägen ut var hålet vi kom in igenom eller uppåt. Rakt jävla uppåt!

Herre jäklar vilken guidad tur vi fick uppleva! Det går inte att jämföra med något annat vi tidigare gjort. Lehmans Cave i USA var enormt vacker, men den knallade vi igenom på "USA-sätt", väldigt ordnat och ordentligt. Här var det på riktigt och det tog över 2 timmar. Det fanns ingenting anlagt eller ordnat. Oömma kläder var ett måste och att vi skulle bli smutsiga var en del av hela grejen. Och vi kom ut extremt svettiga, blöta, smutsiga, leriga och vi stank! Japp, nå fruktansvärt. Men det ordnades snabbt då vi tog en dusch uppe vid "informationsstugan" innan vi satte oss leendes i bilen körde hemåt.

Underligt hur vissa saker kan variera så oerhört i pris. Den här turen tog dom 65 USD (431Kr) per person för om man bokade via något av turistcentren inne i La Fortuna. Men vi åkte dit och betalade samma tur på plats, då var priset 20 USD (133Kr) per person! Perfekt! Och så galet bra tur dessutom!

Costa Ricas skönhet!

2012-02-12T16:44:00.001+01:00

Enligt min menig så är detta Costa Ricas absoluta skönhet, RED EYED TREE FROGS. Om jag med en bild skulle beskriva landet så skulle de här grodor få stå som symbol, utan tvekan.

Costa Rica har många färgglada och GIFTIGA GRODOR men den här tillhör INTE en utav dom. Idag va vi till andra sidan gatan från där vi bor, till Arenal Natura, och lät en guide berätta och visade vad som finns här som är giftigt och inte. Det gällde både grodor och ormar, men tack å lov var de giftiga sakerna bakom nät och hoppade eller ringlade inte omkring fritt ibland oss. Men dessa söta rödögda grodor fanns inte instängda. Guiden pekade på ett blad och sa "här är Costa Ricas finaste groda"... hum... vi stod tysta och fundersamma och tittade på en helt grön klump helt utan andra färger och som satt orörligt på baksidan av ett grönt bad. Jag tänkte naturligtvis att nej nu måste guiden ha fel. "This frog is sleeping. Now watch when I wake it up". Guiden doppade sina händer i vatten och förklarade att det var för att skydda grodan. Och när han plockade ner den, "den där gröna tråkiga klumpen" så var det plötsligt en söta sak som tittade på oss med enorma röda ögon. Grejen va tydligen att när dessa grodor sover så gömmer de alla sina färgglada delar och ser ut endast som en grön klump för att kamouflera sig. Smart!

Posada Colonial

2012-02-12T02:35:00.003+01:00

Från torrt och hett landskap till varmt och grönskande grönt landskap. Nu har vi kommit fram till LA FORTUNA och hittat POSADA COLONIAL GUESTHOUSE efter en del letande och fullbokade hotell. Så här stannar vi ett par dagar fram tills vi ska checka in på mer lyxigt boende som redan är bokat sedan länge.

Tamarindo Beach

2012-02-12T02:26:00.001+01:00

Sista morgonen i Tamarindo bjöd på pyttevågor. Men Björn tog ett morgonsurf trots allt och sen blev det frukost och utcheckning. För att sen packa bilen och rulla vidare inåt landet.

Fantastisk upplevelse

2012-02-11T16:26:00.006+01:00

Igår kväll var vi på en guidad tur som var den mest omöjliga fotosituation jag någonsin hamnat i. Vi blev upphämtade vid hotellet kl 18:00 i en minibuss, ranglig som få, och till guidens först ord "Now you will get a free Costa Rican massage, because the roads we're going on is extremely bad". Vi tog plats i bussen tillsammans med 6 andra personer. Efter 40 minuter runtkastande i minibussen hade solen hunnit gå ner och vi anlände till en öde strand i svartaste natten. Ingen gatubelysning, inga hus, ingen civilisation fanns i närheten. Men vi var framme och fick under de kommande fyra timmarna beskåda hur SVARTA HAVSSKÖLDPADDOR tog sig upp ur vattnet, kravlade över stranden, hittade en lämpligt plats, började gräva och la ägg. Det var en riktigt häftig upplevelse att se! Hur sköldpaddor i det fria lade ägg på stranden. Guiderna var extremt noga med att vi inte fick störa, så vid enbart vissa tillfällen fick vi närma oss och titta ordentligt. Då fick vi sitta på knä i sanden i en form av en halvcirkel, ungefär en halvmeter bakom sköldpaddan, och i tystnad se på hur den lade sina ägg och grävde över dom. Den svarta havssköldpaddan var en tjusig donna på över 1 meter i längd och ca 80 cm bred.

Det fanns som sagt inget ljus över huvud taget, en hopplös situation att fota i för man fick inte använda blixt och vi fick inte lysa med ficklampor eller något annat. Guiderna hade små röda lampor som de lös med men förutom det hade vi endast ljuset från en magnifik stjärnhimmel ovanför oss.

Guiderna plockade vid ett tillfälle upp ett ägg åt oss som vi fick känna på. Det var vitt och såg ut ungefär som ett hönsägg, men något större och rundare i formen och även mjukt. Coolt! Vi fick hålla i ett helt nylagt sköldpaddsägg, det är rätt ovanligt. Kanske kan låt konstigt att de tog upp ett ägg, men de plockade faktiskt upp alla ca 80 äggen efteråt och grävde ner dem i en lika djup grop men längre bort på stranden. Och det var för att sköldpaddsägg säljs som en delikatess här, på vissa barer kan du beställ ett ägg och en öl tex. Olagligt men det existerar. Och för att skydda äggen från tjuvjägare som annars skulle följa sköldpaddsspåren och plundra boet så flyttade dom på äggen för att ge sköldpaddsungarna en chans.

Jazz Creperie

2012-02-10T18:48:00.010+01:00

Det här Elin och Tina hade ni gillat (och väldigt många andra för den delen)! Lilla JAZZ CREPERIE i Timarindo. Det är nästan så att de överträffar Meli Melo i Santa Teresa. Det är visserligen några år sedan vi åt där senast men det ska snart testas igen och då avgöras vilka som gör den godaste efterrättscrepen. Kan va hårfint för dom här var himmelskt goda. Min favorit är med banan, nutella, vaniljglass och chokladsås! Och Björns favvo är likadan förutom att han väljer jordgubbar istället för banan. Mmmm säger jag bara!

Llanos de Cortez waterfall

2012-02-10T06:15:00.004+01:00

Vi åkte på en liten utflykt idag och begav oss till vattenfallet LLANOS DE COSRTEZ för att svalka oss. Och det var ett otroligt vackert och pampigt vattenfall, med sandbotten och en liten strandremsa på land, och allt även omgivet av en grön miljö trots att det var beläget i ett annars väldigt torrt område. Vattenfallet ligger bara ett par mil sydöster om Liberia och är ganska enkelt att ta sig till, och vill man veta exakt får man kolla kartan.

Cool parkering va? Ser inte riktigt ut så som man tänker sig Costa Rica kanske. Men som sagt, vi är i den torra delen.

Tamarindo

2012-02-08T19:02:00.003+01:00

Vi hade läst mycket om TAMARINDO innan vi åkte hit och för att va helt ärlig så var det mest negativa skriverier, om stölder, stökigheter, droger, prostitution och fester och att många turister kommer hit. Men hittills tycker vi att stället är raka motsatsen, nästan i alla fall. Det är till ytan betydligt mindre och mer välkomnande än vi väntat oss, mycket charmigare än Jacó. Här finns en asfalterad väg som är kärnan genom hela byn och som kanas av små affärer, stånd, mysiga restauranger och trevligt folk. Det är aningen mer livat här på kvällarna men inte överdrivet, det handlar mest om att man hör bra liveband spela härliga spanska toner och det har inte varit särskilt störande för oss. Snarare medtagande för "det svänger ju" som Baloo skulle ha sagt.

Huvudgatan som går genom Tamarindo, här precis nedanför Hotel Zullymar där vi bor.

Stranden här är väldigt fin, ganska lång och med vit finkorning sand. En hel del turister mitt på dan men tidig morgon är utbudet av människor ganska fattigt. Vi är uppe runt 06:00 varje dag och surfar längre bort nästan vi flodutmynningen och då är det vi och ca 10 andra surfare ute i vattnet. Senare kommer naturligtvis fler surfare och surfskolor och turister med privata surflärare, och solstolar och parasoller ploppar upp här och där längs stranden.

Pringles-Pizza

2012-02-07T18:25:00.001+01:00

Det här med PRINGLES SMAKER utanför Sveriges gränser har jag svårt att förstå mig på. Grilled Shrimp & Soft-Shell Crab tyckte jag va två underliga smaker som vi hittade på Bali, men denna med Pizzasmak som vi hittat här känns nästan lika märklig. Har inte sett den smaksättningen i Sverige (kanske bara jag som missat den) men är tveksam till om jag skulle köpa i så fall. Och vad är pizzasmak? Tropicana, calzone, hawaii, capricciosa eller kanske bara ost eller tomatsås?

Hotel Zullymar

2012-02-06T15:51:00.002+01:00

Nu har vi landat i TAMARINDO och checkat in på HOTEL ZULLYMAR. Vackert hotell till bra pris, ligger mitt i centrala Tamarindo och man har stranden på andra sidan grusvägen. Hotellrummet är ganska enkelt och lite väl avskalat kanske men det spelar oss ingen roll. Vi är inte de som hänger på rummet särskilt stor tid i alla fall. Och vårt rum ligger förresten precis vid poolen, det är väl ca två steg mellan altan och poolkanten. Nice!

Jag hittade en intressant broschyr med allt vad Tamarindo har att erbjuda så i morgon blir det upptäcktsfärd. Får vi se vad den här byn har att erbjuda, om de krossar eller lever upp för de förutfattade meningar jag har.

På väg norröver

2012-02-05T23:47:00.002+01:00

Idag har vi LÄMNAT JACÓ och begett oss norr över för att spendera kommande vecka på ett nytt ställe. Vi har passerat miljöer som tagna från Afrika, åkt över lilla "Golden Gate" och ätit suvverän vägkrogsmat.

Vi hade trott att lunchen idag skulle bli något väldigt simpel, sådant som man kan få när man är ute och åker och inte har en aning om vad för vägkrogar som är bra eller dåliga. Men vi råkade svänga in på den kanske absolut bästa "vägkrogen" vi kunnat hitta, 3 Hermanas. Menyn var självklart skriven på spanska så vi införde pek-och-gissnings-systemet. Jag beställde in en "Lomito" (vilket jag tror betyder fläskfilé men jag tyckte köttet smakade/kändes som nöt) och dra på trissor så gott! Precis vad min stackars mage behövde idag efter att bara ätit frukt. Och nu börja maggen må helt prima igen. Kom även på att vi måste grilla mer ananas med kanel i framtiden, för den biten som kom med till lunchen idag va sagolikt god.

Vi hamnade även i en poliskontroll som gick oväntat smidigt. De kollade passen (och jag höll andan då de kollade mitt och jag hörde hur det knakade, livrädd att det skulle gå sönder ännu mer), sen kollade de bakluckan och antecknade lite på ett papper. De kollade inte körkortet... hum... å registreringsskylten... nja... lustigt att man kan åka här utan registreringsskylt. Vår hyrbil har nämligen ingen varken fram eller bak. Den har en liten lapp fastklistrad i framrutan och som verkar fungera istället för nummerplåt.

Los Amigos Restaurant & Bar

2012-02-05T23:15:00.000+01:00

Detta var vår andra favoritrestaurang i Jacó, LOS AMIGOS. Och jag måste tyvärr säga var, för när vi åt där igår så fick jag i mig en dålig bacon bit och överrumplades med en liten släng av matförgiftning. Men trots det måste jag ändå säg att restaurangen har jäkligt goda hamburgare. Och att sitta där på kvällen efter att solen gått ner va rätt mysigt, med facklor som brann och härlig belysning utomhus överlag. Man kanske kan tycka att hela intrycket av restaurangen känns amerikanskt, men det först jag läste på menyn var faktiskt sallad och Thaimat och wraps, så stället har absolut annat än hamburgare. De har även en intressant avdelning med "Big Ass Protein Smoothies" som roade oss en aning, framförallt deras "Peanut Butter"; banana, peanut butter, low fat yogurt protein and 100% whey protein. Lockande? Vi kände aldrig för att smaka.

Massage?

2012-02-04T19:33:00.000+01:00

Dagens fynd - här kan man kan få massage av Jennifer Lopez!

Tacobar

2012-02-04T03:59:00.001+01:00

Ibland är vi båda rätt enspåriga. Som tex när det kommer till god mat och bra restauranger så hamnar vi ofta på samma ställe fler gånger. Här har vi nämligen hittat två favoriter i Jacó, som även råkar ligga precis bredvid varandra. Den ena är TACOBAR där vi åt nu ikväll (igen). Och deras burrito med bbq-kyckling är så galet god! Helt klart min personliga favorit. Och till det får man även gå lös på deras salladsbuffé som man skulle kunna äta sig mätt på bara den.

Stället fungerar enkelt, man beställer i "luckan", får en nummerbricka och sen går man och sätter sig. Antingen vi ett bord under parassol ute på gården, eller så sätter man sig på en gunga i den centrala delen som ligger runt salladsbuffén. När maten är klar kommer servitörerna ut med den och man kan hugga in på buffébordet.

Förmiddag på hotellet

2012-02-03T19:50:00.001+01:00

Papegojorna här är så himla fina och färgglada så det känns overkligt. Dessutom ser vi dom flyga omkring lite överallt och den här rackarn satt i trädet utanför vår balkong nu i morse. Vacker skapelse minsann.

Vi har haft en lugn och skön förmiddag på hotellet. Björn har surfat de något elakare vågorna och jag har slappat vid poolen. Började läsa Stieg Larsson böckerna om Lisbeth Salander för ca två år sen och det är dags att läsa den sista och avsluta det kapitlet. Bättre sent än aldrig.

Heladeria El Barco - God glass

2012-02-03T13:44:00.002+01:00

Det är bra gött att ha semester!

Vi har hittat ett glass och frukt café i Jacó, där man kan få allt gott svalkande man kan tänka sig. Vi slog till på varsin banana split igår och satt ner och verkligen njöt. Men banana spliten kom i en något annorlunda tappning som vi aldrig sett förut. Allt bara som en klump typ. Ha, ha! Man fick välja smaker på tre glasskulor så mina bestod av jordgubb, cocos och choklad-kola-vaniljglass. Och på det hade de klickat ut någon form av grädde tror jag (det var vitt och fluffigt, aningen obestämbart, men gott), toppat med chokladsås, kolasås, hackade nötter och sen skivad banan lite mittemellan allt. Men jäkligt gott ihop var det! Så det stället har vi inte besökt för sista gången.

Crocodile Man Tour

2012-02-02T22:55:00.002+01:00

Trots att vi såg krokodiler på håll bara för några dag sen så kunde vi inte riktigt hålla oss borta från att åka på en KROKODILTUR i all fall. Och när vi såg dom från bron tyckte jag att dom såg stora ut.... hi, hi... från båten såg de gigantiska ut! De va så jävla stora! Och även extremt nära! Men det va en riktigt bra tur och även lärorik. Fick veta att krokodiler finns det massor av i Costa Rica, något vi börjat lista ut vi det här laget. Men de har tydligen "bara" krokodiler och kajmaner här, inte alligatorer.

Vi funderade ett tag över att vi inte hade några flyvästar på oss, att de satt oanvända i taket på båten. Men å andra sidan vad ska man med en flytväst till i detta vatten? Skulle man ramla över bord vore man en mumsbit och uppäten på nolltid.

Herre på vift...

2012-02-02T15:42:00.004+01:00

Efter vattenfallet igår och på väg till bilen kom det fram en ensam äldre herre till oss. Han sa något på spanska och vi fattade naturligtvis ingenting. (Men vi hade sett honom nere vid vattenfallet och visste att han gått samma runda som oss). Han fortsatte prata och spanskan övergick till franska. Men vi fattade fortfarande ingenting för ingen av oss kan något av de två språken, tyvärr.

Men efter diverse gestikulering kom vi fram till att han ville ha lift... och vi kunde ju inte lämna den stackars äldre herren där uppe på toppen av ett berg och mitt ute i ingenstans. För det var verkligen mitt ute i ingenstans. Han tog plats i baksätet och fortsatta prata på franska och trodde nog att ju mer han pratade ju mer skulle vi fatta men nja, det funkade inte. Vart skulle gubbe? Och hur i helskotta hade han hamnat där uppe? Han kunde omöjligen ha gått hela vägen upp, inte en chans. Men vem liftar ut i naturen på äldre dar utan att vet om man kommer hem igen? Han hade ingen packning, var varmt klädd, hade endast en midjeväska med som bagage och kunde inte engelska. Hade han liftat upp? Och i så fall från vart?

Han fick fram orden city, San Jose, och gjorde tecken för att sova. Hum... San José ligger ett par timmar bort och vi bor utanför Jacó, så utan att veta exakt vart han vill så släppte vi av honom vid en busshållplats i centrala Jacó. Tänkte att därifrån måste han kunna fråga sig fram eller hitta någonstans att bo, för klockan va ganska sent på eftermiddagen. Vi åkte till vårt hotell, duschade och gjorde oss i ordning för att gå ut och äta. Och när vi passerade samma busshållplats ca en timme senare så stod gubben fortfarande kvar på samma ställe. Vi tyckte lite synd om honom men kände att vi inte kunde göra så mycket mer åt saken, vi kunde ju inte ens kommunicera med honom. Så vi åkte vidare och åt i lugn ro, åkte och handlade vatten på en mataffär och begav oss sedan hemåt till hotellet igen. Då ytterligare några timmar senare så stod han i alla fall inte kvar vid busshållplasen. Och om det var något bra eller dåligt vet vi inte, men vi hoppas att han kommit med en buss och även åkt åt rätt håll.

Manan Tial Agua Viva waterfall

2012-02-02T03:33:00.003+01:00

Costa Rica är väldigt vackert, det går inte att säga annat. Men till skillnad från Bali där jag många gånger tyckte att mina bilderna gav ön mer skönhet än i verkligheten, så känner jag precis tvärt om med Costa Rica. Jag kan inte genom bild förmedla hur fint det är här, för det är så otroligt vacker. Men hur som helt. Igår gick vi en vandring rakt ut i vildmarken, efter att ha pressat bilen att åka så högt upp att den knappt ville ta oss högre. Där uppe fick vi betala en slant till de som ägde vattenfallet för det var beläget på privat mark, vi fick varsin vandingspinne som va bra att ha med sig, och sen var det bara att gå nedför. 45 minuter skulle det ta att gå till vattenfallet och det gjorde det nog. Vi hade mer koll på marken och naturen än på tiden för att va helt ärlig. Och fy satan va varmt det var, fuktigt, kvavt och tryckande varmt. Tror man hade kunnat krama svett ut kläderna våra när vi kom fram. Men fint var vattenfallet och vi passade även på att bada i en lagun (eller vad det nu kallas) som fanns i närheten. Vi hade ju förberett oss med badkläder och gick även hela vandringen i flip-flops, vilket markägaren hade lite småroligt åt när vi betalade. Men det gick hur fint som helst. (Hade vi vetat att terrängen var som den var hade vi naturligtvis tagit andra skor men det är lätt att va efterklok.) Vad gäller farliga djur så såg vi förresten bara en orm som snabbt skyndade iväg. Men sen stötte vi på massor av ödlor som hade en förmåga att vilja springa över Björns fötter så han hoppade högt och såg ut som att han till och med gjorde någon form av regndans vid ett tillfälle.

Fuego Del Sol Beach Hotel

2012-02-02T02:38:00.005+01:00

Kom på att jag inte visat hur vi bor (bott sen i måndag). Vi har rum bokat på FUEGO DEL SOL BEACH HOTEL fram tills på fredag men kommer nog stanna till minst lördag som det ser ut nu för vi trivs så bra. Vi är näst intill ensamma om vågorna och vi har havsutsikt från balkongen. Hotellet är mysigt och ligger på stranden Playa Hermosa, vilket är ca 5 min med bil från Jacó som är närmsta stad. Idag upptäckte vi att vår påse med smutstvätt helt plötsligt var tvättad och allt låg snyggt på sängen. Mycket trevligt med tanke på att vi inte bett om det. Personalen här är trevliga, atmosfären lugn och harmonisk, ingen stress och ovanligt lite folk. Och stället är billigt, 316kr/natt för två, inklusive frukost. Och det är det absolut värt! Hotellets hängmatta har förresten använts flitigt av oss båda...

Här är dagens frukost med klassiska Costa Rica-ris-bönor; GALLO PINTO. Vilket man egentligen kan få alla tider på dygnet. Det är ingen direkt smaksensation men helt ok och det håller magen mätt väldigt länge.

SurfBetty

2012-01-31T23:27:00.000+01:00

Nu så, nu har även jag NY BRÄDA. En rosa (inte helt oväntat) och det är den minsta av NSP väldigt populära tjejesurfserie. Namnet är SURFBETTY 6'4".

"Boarding for Breast Cancer (B4BC) is a non-profit foundation that advocates early detection + an active lifestyle as the best means to prevent breast cancer. Proceeds from your purchase of the B4BC-Betty “Love” model will support B4BC’s youth-focused education and awareness programs. Help NSP + B4BC stomp out breast cancer."

Nu är fenorna på plats, leachen sitter där den ska och vaxet är på och brädan doftar ungefär som ett gott HubbaBubba. Me like! Å i eftermiddag ska den testas!

Carton Shapers

2012-01-31T18:50:00.001+01:00

Vi fick inte med oss våra egna brädor på den här semestern pga att SAS inte kunde ge exakt svar på var det skulle kosta, alla vi frågade var osäkra och gav även olika prisuppgifter som varierade på flera tusen. Per enkel resa! Så pga det fick brädorna stanna hemma. Men i går kväll kollade vi runt bland mängder av SURFAFFÄRER och olika shapers här i Jaco och Björn fastnade för en Costa-Rica tillverkad bräda från Carton Shapers. Så nu är hans lycka gjord och vågorna ska testas.

Härlig morgon

2012-01-31T16:31:00.000+01:00

Uppe klockan 05:00, pigga och glada. Idag började vi morgonen med en promenad på stranden PLAYA HERMOSA och såg solen gå upp och kände att nu är det verkligen semester. Lunket och lugnet infinner sig allt mer, även om vi är rysligt morgonpigga.

Krokodiler!

2012-01-31T01:54:00.000+01:00

Under ett tag idag agerade jag GPS-röst och skojade till och sa "SNART KOMMER VI ÅKA ÖVER ETT KROKODILLIO-VATTEN" = vattendrag med krokodiler i. Men det sa jag som ett skämt, som sen blev allt annat än ett skämt. För i vattnet nedanför bron så kryllade det av krokodiler. Stora och många och de såg inte alls särskilt snälla ut. Vi som planerat att åka på krokodilsafari senare i veckan funderar nu på om vi redan sett tillräckligt. Hum... kanske, kanske inte. Men hur som helst coolt att ha sett krokodiler redan första dagen och helt oplanerat.

Bil uthämtad

2012-01-30T21:57:00.000+01:00

Nu har vi hämtat ut en hyrbil och begett och till Jaco där vi ska spendera några dagar. -Gud va skönt det är med värme och sol!

Hotel el Cacique

2012-01-30T21:43:00.000+01:00

Vi landade ganska sent i går kväll och bodde därför första natten på ett enkelt och billigt hotell, Hotel el Cacique, bara 500m från fygplatsen vilket passade oss perfekt. Kändes lite som att bo hemma hos ägaren John till och med, som stod och gjorde frukost åt oss när vi kom ner på morgonen. Ett helt ok ställe som vi kommer förknippa med kaffe, det låg nämligen precis bakom den stora kaffebönan, en symbol för att det en gång varit ett kaffeplantage på platsen. :)

Mot Costa Rica

2012-01-30T06:17:00.000+01:00

Nu har vi flytt från Sveriges vinter för att spendera soliga daga i Costa Rica istället. Men det va på håret att jag kom hit för mitt pass är tydligen väldigt slitet och på väg att falla i bitar. Vilket upptäcktes på Arlanda när passkontrollen slet och drog i det extra mycket och nästan såg till att det gick sönder. Och i Newark fick jag höra "This i bad, realy bad", hi, hi, men vi fick gå ombord på planet och nu är vi framme i San Jose. Aningen slitna och mosiga efter 17 timmar i luften. Kan tilläggas att jag va trött redan tidigare för jag hann somna innan vi va uppe i luften och första planet startat.

På Arlanda sa vi hej då på vanligt sett och planet fick de frosta av innan vi fick lyfta.

Fotobok

2012-01-27T20:20:00.004+01:00

En sak som jag alltid gör efter mina resor är FOTOBÖCKER. Varje resa blir till en fotobok, alla i samma stil, samma storlek (18,5x18,5cm), i hårt omslag och med riktig bokbindning. En enkel bild pryder framsidornas omslag och visar mig och de personer jag gjort resan med. Sen varierar naturligtvis böckernas layout inuti och sidantalett skiftar stort från bok till bok.

Men den senaste boken jag precis gjort färdig skiljer sig från mängden. BOKEN OM BALI, som innehåller hela året vi var där. En stor tid av vårat liv behövde stor plats, så den boken fick storleken 30x30 cm och blev på 250 sidor! Ett enormt arbete har jag lagt ner på att få den färdig och åtskilliga timmar och dagar har det tagit. Jag började med den redan under tiden vi var på Bali faktiskt (gör jag aldrig med andra reseböcker) och tur var nog det. För det var många saker som skulle ta plats på många antal sidor. Och även om det tagit mig både tid och genom en berg och dalbana av känslor, så älskar jag att pyssla och det är värt varje sekund. Att få titta i specifikt den här boken sen och bläddra sida efter sida och minnas tillbaks på allting och hur bra vi hade det.... mmmm..... lycka. Och det bästa av allt är att boken kommer finnas där även om 10 år, om 20 år, om 30 år osv, oförändrad och redo att alltid glädja och påminna om sådan som man kanske glömt bort. För det slår mig varje gång jag bläddra i mina reseböcker att man glömmer så lätt små detaljer eller till och med namn på platser, restauranger, vägar man åkt, anekdoter som uppstått eller annat roligt. Att titta på personliga resor i en bok, mina eller andras för den delen, är så mycket mycket roligare och än att någon visar några enstaka bilder från en hårddisk. Sen ser det ju även väldigt fint ut i bokhyllan när alla böcker står där fint uppradade. ;)

Här finns några skärmdupar från Bali-boken. Omslaget består av mängder med bilder och en del av det ser man här på första bilden.

De jag använder mig av för att skapa böckerna är MyPhotobook, som jag varmt kan rekommendera. Man laddar gratis ner deras program till datorn och sen skapar man allting hemma i lugn och ro. Först när man är färdig laddar man upp boken via en enkel knapptryckning. Och programmet i sig är enkelt och inte alls komplicerat. Överst finns en rad där man ser en överblick av sidorna, till vänster scrollar man bland de blider man arbetar med, och de bilder man vill ha i boken drar man och släpper där det passar. Färdiga sidmallar finns för de som inte vill skapa fritt, och text och former går också att placera ut. Anledningen till att jag började använda MyPhotobook var för att på den tiden var det det enda programmet som var kompatibelt med Mac. Och i takt med att åren gått har de fortsatt att utveckla programmet och jag har aldrig känt något behov av att byta. Jag har saknat vissa finesser absolut, men oftast har de dykt upp i nästkommande programuppdatering.

Nångon som blir sugna på att göra en egen bok kanske. I så fall använd gärna denna RABATTKOD: CHRHO12SE som ger 75KR RABATT och kan utnyttjas fram till 31.12.2012.

Nästa resa bokad!

2011-11-04T09:06:00.008+01:00

Nu är nästa RESMÅL BOKAT, i slutet av januari 2012 åker vi till COSTA RICA för två månaders semester! Till landet jag besökt två gånger tidigare men uppenbarligen inte kan få nog av. Dels för att det är så vackert men också för de har en av de finaste stränderna jag någonsin varit på, Santa Teresa, som även är med på Tripadvisor lista "De 25 bästa stränderna i världen".

"Vågorna är alltid perfekta i den costaricanska strandstaden Santa Teresa. Strålande sol och glimrande stränder utgör den idealiska bakgrunden till en "hang ten" i de kristallklara vattnen. Fiske, snorkling och surfning är populärt bland semesterfirarna. Du når den ultimata avslappningen med yoga och spa-behandlingar, och på stranden där du tidigare fångade vågor bör du på kvällen fånga solnedgången."

Santa Teresa en morgon 2008. Lite folk (just här inga alls förutom jag), aldrig några strandförsäljare, alltid lugnt och vackert.

Fotosidan Magasin

2011-09-29T18:59:00.000+02:00

Senaste numret utav FOTOSIDAN MAGASIN är här och har med temat RESEFOTO, där fotografen Roger Borgelid ger kritik på medlemmarnas bilder. Några av hans tips är att "Var påläst men inte låst, Lämna turiststråken, Återvänd, Visa Respekt, Var diskret med utrustning". Många bra tips! Och då det gäller respekt så kan jag inte annat än hålla med. Man ser allt för ofta turister/fotografer som bara marscherar på, bryter mot de personliga gränserna, tränger sig på, är buffliga, oartiga osv. Och allt bara för en bild. Usch avskyr att se sådant och hoppas aldrig bli en av dom. Sen ang fotoutrustningen och att vara diskret, den frågan fick jag faktiskt senast nu i helgen. Hur har man med sig en dyr kamera/kamerautrustning? Personligen så har jag en diskret svart fotoryggsäck som inte skriker ut "detta vill ni stjäla" och sen har jag stenkolla på min ryggsäck. Utanför hotellets rum så är den är där jag är och ingen annan stans, nästan som fastlimmad. Men oftast när vi är ute och reser så vet jag för dagen vad jag behöver ta med beroende på vad vi ska se och göra, och då åker kameran i en sliten tygbag över ena axeln. Enkelt och inte stöldbegärligt.

I senaste numret finns faktiskt en av mina bilder med, på Golden Gate från när jag och Björn var där i maj 2009. Och det är en bild som även har en historia bakom sig... allt blir ju inte alltid som man tänkt sig. Eller så är det precis så det blir men vägen dit blir annorlunda.

Café Chocolate

2011-06-08T11:49:00.000+02:00

Mellanlandar jag på Schiphol någon gång så ska jag utan tvekan leta upp Café Chocolate igen, för himmel vilket paradis för chokladälskare! En timme där innan jag klev ombord på planet och lämnade Amsterdam blev den perfekta avslutningen på en trevlig resa.

Bagels & Beans

2011-05-27T10:04:00.006+02:00

I söndags, resans sista dagen, var vi ett ganska trött och slitet gäng som såg oss omkring på Amsterdams gator. Och vi fastnade ett par timmar på mysiga Bagels & Beans som blev till en liten ögonsten för mig. Goda juicer, härlig design på menyn och välsmakande bagels naturligtvis. Jag och Christine F delade på en bagel tapas och den var faktiskt lika god i verkligheten som på bild.

Ett annorlunda och småroligt skyltsystem fanns även att roa sig med för att få personalens uppmärksamhet. Man hitta en skylt med passande text och höll upp den.

Zie je me? = Ser du mig?

Dorst = törstig
Ik weet het = jag vet

Supperclub & femrätters

2011-05-25T21:56:00.000+02:00

Vilket coolt och annorlunda ställe! Om man tänker sig att man blandar en gnutta galenskap, med en del annorlunda, samt plussar på två delar modernt med lite gammalt, samt en skvätt yttre rymden eller aliens, mixat med att toaletterna uppmärkts homo respektive hetro, och att "vart fan har vi hamnat" är fösta intrycket... -ja då får man Supperclub! Ett enligt mig knas-galet-tokigt ställe, men på ett positivt sätt rakt igenom. Stället ligger i centrala Amsterdam, totalt icke uppseendeväckande från utsidan. Men på insidan har de förvandlat ett alldagligt fyrkantigt vitt rum till något annorlunda och inrett stället med vita "sängar" som enda sittmöjlighet och pyntat dem med många vita kuddar och små bord. Totalt skoförbud, neonljus, två balkonger, respektingivande servitriser i leopardtight och skön musik åt det Arabiska hållet. Här firade vi lördagskvällen med en femrätters middag, där vi fortfarande inte helt säkert vet vad som stod på menyn. Den var nämligen i överraskningsform. Självklart fick man välja eller välja bort något av fisk, skaldjur eller kött. Eller så valde man allt, vilket de flesta gjorde och då kunde man få vad som helst. Till förrätt garnerades tallriken av popcorn (aldrig sett förut), sen kom en skaldjurssoppa, därefter en tallrik med fisk av något slag, följt av en mycket god tillagad bit lam osv. Och mitt under middagen blev det en dansshow på nedre golvet som fick alla att ställa sig upp och dansa. En väldigt, väldigt lyckad kväll!

30 år i år: Christine Holm, Cecilia Höglund, Martina Buchanan, Christine Forsberg, Paula Holm, Marie Orre och Malin Borg.

PS. Marie var inte helt nöjd med skoförbudet då det sista hon sa innan vi gick var "det gör inget att det är hål på strumpbyxorna och ena stortån sticker ut som en potatis, vi ska ju ha skor på oss..." :)

Apor i Amsterdam?

2011-05-22T20:52:00.005+02:00

Första tanken "finns det apor i Amsterdam?" Andra tanken "vad hänger i trädet?". Tredje tanken "Inbillar jag mig?". Fjärde tanken "Nej det hänger björnar och gosedjur i trädet!?!". Ha, ha! Ja man har ju tidigare chockats av ett "skoträd" ensamt stående i Nevadaöknen i USA, hittar ett "snopp-träd" i Costa Ricas djungel som gjorde guiden generad, så varför inte förvånas även över detta träd med gosebjörnar i vid Waterlooplein mitt i Amsterdam.

Toppen på Kalvertoren

2011-05-22T18:47:00.001+02:00

Ganska fin utsikt från cafét högst upp i Kalvertoren Shoppingcenter.

HOUSE OF BOLS - cocktail & genever experience

2011-05-21T20:30:00.001+02:00

Resans absoluta höjdpunk hittills - gårdagens bartenderkurs på House of Bols! Gud så kul! Två av tjejerna hade även egenskaper som gjorde att de stod ut från mängden. Kandidat 1: Martina Buchanon och hennes fantatsiska shake då hon "glömde" hålla i locket och fick en drink-dusch över hela henne (och även över Paula). Mycket underhållande för oss övriga! Kandidat 2: Christine Forsber som för det första hade en talang för att krydda alcoholmängden mer och mer för varje drink som gjordes. Och för att även glömma dom smaksättande/färgsättande vätskorna, de utan alcohol alltså.

Efter avsutade kurs var FaceBook-nördarna, Martina och Paula, som klistrade vid skärmen för att berätta för alla vad de varit med om.... och kanske kryddade även dom sina drinkar för det tog ca en timme för dom att skriva två rader...

Anne Frank Museum

2011-05-20T17:58:00.002+02:00

Idag var jag, Cissi, Martina och Paula uppe tidigt och besökte Anne Frank Museum. Vilket jag nu i efterhand tycker att man absolut, absolut, absolut inte får missa om man är i Amsterdam, för det var långt över förväntningarna. (Dock fotoförbud).

Att vi var där tidigt gjorde inte att vi slapp den långa kön tyvärr, men så fort vi började gå omkring i Anne Franks hus så var tiden i kön ett minne blott. Det var enormt gripande att se allting, gömstället, hur hon hade dekorerat sitt rum med bilder, tidningar, sträcken på väggen som var ritade efter barnens längd osv. Det mest gripande var när vi gick in bakom bokhyllan, lönngången in till deras gömställe som tog oss högst upp i kontorshuset. Samt även en svartvit bild på Otto Frank tagen efter tiden i koncentrationslägret då han återvänt och står uppe i gömstället, blickar rakt ut i tomma intet och har mist hela sin familj.

Coca-Cola Light

2011-05-20T16:47:00.001+02:00

Martina och Paula har hittat lyckan... -tre Coca-Cola light flaskor á la Carl Lagerfeld.

"Nu våren 2011 tog Coca-Cola light ännu ett stilfullt kliv in i modevärlden och lanserar sitt andra modesamarbete med den genialiska internationella kreatören, Karl Lagerfeld. Den världsberömda designern har skapat hela tre nya exklusiva looks för den ikoniska Coca-Cola light flaskan i aluminium".

Restaurang Morlang

2011-05-19T23:44:00.002+02:00

Jag har aldrig ätit så mycket smörgåsar i hela mitt liv! Tar de aldrig slut!? Och vart är den riktiga maten? Här verkar de leva på mackor, stora, små, höga, långa, korta tjocka. De finns i alla varianter och i överflöd. Här åt vi ett gäng olika sorter på Restaurang Morlang som var ett riktigt trevligt ställe. Och mackorna var även goda, kanske måste tilläggas, även om jag inte är överrens med att smörgås är riktig lunch.

Blomstermarknad

2011-05-19T23:33:00.001+02:00

Amsterdams flytande blomstermarknad var ju intressant på sitt sätt, förvånande intressant. Jag hade nämligen förväntat mig att få se tulpaner, rulpaner och åter tulpaner och i alla olika varianter storlekar och färger. Och visst fanns där tulpaner, men mest i form av lökar, som i sin tur trängdes bland många andra blommor, souvenirer, träskor, "krimskrams", frön, "jordgubbar" (plantor frön eller vad det nu va) på burk, och naturligtvis Cannabis. Vilket som för en Svensk ser aningen konstigt då det står bland alla blommor. Och det såldes som startkitt, i hög kvalite för tjejer osv osv. Tråkigt och opassande enligt mig, men nu är vi som sagt i Amsterdam. Hur som helst så lämnade vi den guppande marknaden utan souvenirer. Eller nja... Martina köpte en träsko i miniformat, storlek 1x2 cm.

"Vlaamse Friet" - Belgiska pommes

2011-05-19T23:20:00.000+02:00

Då har vi testat det typiska som man MÅSTE äta i Amsterdam - "Vlaamse Friet". Som består av pommes och det vanligaste tillbehöret syrlig majonäs. Och ja det smakade bättre än väntat.

Sightseeing

2011-05-19T23:14:00.000+02:00

Sterk Staaltje / De Eetwinkel

2011-05-19T23:10:00.001+02:00

Vi hittade ett otroligt mysigt litet ställe idag i en av de äldre delarna av Amsterdam, en affär som sålde ostar, sötsaker och frukt. Underbart vackert och härligt ställe, Sterk Staaltje / De Eetwinkel!

Restaurang Roses Cantina

2011-05-19T10:18:00.001+02:00

Efter att alla tjejer samlats och checkat in på hotellet så spenderades kvällen med god mat på Roses Cantina, en mexikansk mysig restaurang mitt i smeten. Ett bra val av Marie!

På vägen tillbaks passerade vi mängder av CoffeeShops och det gick inte att undgå de typiska dofter som spred sig lite överallt längs gatorna. Det finns förresten fem saker som jag förknippar med Amsterdam; träskor, tulpaner, väderkvarnar, pommes-strutar, och just dessa...

Amsterdam

2011-05-18T23:12:00.001+02:00

AMSTERDAM HERE I COME. Klockan 15:00 skulle planet gå och alla passagerare var ombord och redo. Allt kändes bra, tills att pilotens röst hördes i högtalarsystemet "det här är er pilot som talar och då jag nyss inspekterade planet hittade jag en skruv!" Ett nervöst skratt infann sig bland passagerarna och så även från mig, som hann tänka tanken att det var en rolig introduktion till resan. Men hans mening hade en fortsättning.... "och skruven sitter fast i ett av däcken". Och där tog det roliga ett abrupt slut och skratten utbyttes mot suckar som ekade genom hela kabinen. Fuck! Planet hade fått punktering! Nästan en timme tog det att fixa och alla fick vi sitta kvar i planet och snällt vänta. Utan ventilation och varmt blev det. Och jag vet inte vad som tog längst tid för dom, att byta däcket eller göra allt pappersarbete. Men hur som helst så fick vi tillslut lyfta och trots ett konstant klickande ljud från ev motor eller däck så kom planet fram. Kanske var det en till skruv på vift, vem vet. Men nu är jag i alla fall framme i ett grått och regnigt Amsterdam, med en 30-års resa framför mig tillsammans med sex stycken tjejkompisar som alla fyller 30 detta år. Så nu onsdag till söndag gör vi staden osäker. ;)

Smygläsning Vagabond Mat

2011-04-18T22:57:00.004+02:00

Denna måndag kväll njöt jag och Elin av allt otroligt gott som Vagabond bjöd på under sin smygpremiär av nya magasinet VAGABOND MAT. Och förutom allt smaskens -en extremt snygg tidning nästan helt rakt igenom, vilket visserligen var väldigt väntat, och det är bara att konstatera att de fortsätter hålla flaggan högt. Tidningen hade känsla, imponerande bilder, och framförallt "riktiga bilder". De stela studiofotograferade maträtterna lös med sin frånvaror och hade istället ersatts av gripande och färgsprakande bilder från världens alla hörn. Kombinationen mat och resor gick fram ordentligt, på ett smakfullt sätt och med en egen ny ton. Vi behövde bara bläddra några sidor för att direkt känna det enorma resebegäret börja gro inom oss. Det trots att Elin landade från Rom så sent som bara kvällen innan och jag från Bali för ynka fyra veckor sen.

Hej då Bali

2011-03-22T16:53:00.002+01:00

ETT FANTASTISKT OCH HELT OFÖRGLÖMLIGT ÅR AV ÄVENTYR ÄR ÖVER OCH VI ÄR TILLBAKS PÅ SVENSK MARK MED EN UPPSJÖ AV MINNEN OCH UPPLEVELSER.

Vår entré till Sverige började rätt komiskt på Arlanda med att Björn tackade flygpersonalen och sa hej då på Indonesiska när vi klev av planet. Samt att jag svarade kvinnan i tullen på engelska, som då kollade på mig med underlig min och påpekade att jag är Svensk, att det i alla fall står så i passet. Hi, hi, vi var tillbaks i Sverige alltså! Så nu ska man ställa om. Inte svar på varken Indonesiska eller engelska, tycka det är normalt att alla människor runtom en pratar svenska, att folk i mataffären alltid ser bittra ut, att människor inte ler så ofta som dom borde, att det är kallt ut, luften är torr, att man kan dricka vatten direkt ur vattenkranen, att man kan lägga godis framme utan att myror hittar dit, och att det inte finns några dödligt farliga djur på tomten. Inse att toaletter på svenska vägmackar faktiskt är enormt renliga, att de inte finns några "hål-i-marken-toaletter", att det finns hastighetsbegränsningar på alla vägar, att tutan inte är bilens mest använda del, att man sitter på vänster sida och kör på höger och att det inte går att muta sig ur en poliskontroll med 50.000Rp.

Jag saknar redan Bali och charmen som ön faktisk har, framför allt glädjen som finns hos människorna, vänligheten och det ständiga "hej hur mår du", alla artighetsfraser som är bland det naturligaste som finns, och inställningen att allt löser sig, att allt ordnar sig oavsett förutsättning. Positivitet, glädje, värme, vördnad och leenden är Bali för mig. Och jag saknar redan ön och tiden vi haft så det gör ont inombords.

STORT TACK TILL ALLA ER SOM TAGIT ER TID ATT KOMMENTERA PÅ BLOGGEN OCH FRAMFÖRALLT TILL ALLA ER SOM MAILAT OM FUNDERINGAR, PLATSER, TIPS ELLER BARA FÖR ATT SÄGA HEJ. DET UPPSKATTAS OCH HAR BETYTT OTROLIGT MYCKET.

PS. Vi hade övervikt på vägen hem, 11 kg, men behövde bara betala för 5 kg. Så ni som röstade på "på tok för mycket" och om det blir ett problem både "ja, nej, och allt går att lösa med mutor" gissade rätt. :)

BBQ

2011-03-21T19:52:00.000+01:00

Sista dagen på Bali bjöds vi på en fantastisk BBQ av Karina. Helt underbart gott! Rökt fisk, ris, kycklingklubbor, nudlar, frukter, sallad, sås, osv.

Bra kontakter på Bali

2011-03-21T18:55:00.002+01:00

ARIS

Wayen och hans fru äger en liten affär på Benesari Street i Kuta, där dom säljer det mesta av sådant som finns bland Balis stånd. Men det dom började med och egentligen är deras huvudsyssla är uthyrning, så vill man hyra moped eller ha en driver för en dag så är det hit man ska gå.

WIDA LAUNDRY

Ketut äger ett litet tvätteri som ligger i princip vägg i vägg med brorsan Wayens affär. Under året har vi alltid lämnat vår tvätt till Wida Laundry och aldrig haft några problem, förutom en gång. Ketuts enda anställda är förövrigt hans mamma. Underbara personer att ha att göra med allihopa.

Gecko

2011-03-21T04:32:00.000+01:00

NÄR BJÖRN ÄR BORTA DANSAR GECKOSARNA PÅ BORDET...

OCH I KAFFEKOPPEN

Fattar inte vad den lilla krabaten skulle ner i koppen och göra. Vi vet att de gillar corflakes, brödsmulor och även popcorn. Men caffe? Det var nytt. Hur som helst så slipper vi dom snart, både de som ginar över köksgolvet, de som lurar i badrumstaket, och de som gömmer sig.

Geger Beach

2011-03-20T01:47:00.001+01:00

Geger Beach i Nusa Dua är en strand som alltid förvånar mig. Jag tycker det är konstigt att här är så få turister trots att stranden är så otroligt vacker. Personligen så älskar jag att stranden är som den är och skiljer sig avsevärt från den mer kända Nusa Dua stranden som är så väl ordnad i fina former och där lyxhotellen ligger på rad efter varandra. Här är ingenting åt det hållet. Åt vänster sträcker sig stranden långt bortåt och åt höger finns sjögräsodlingar och klippor tar så småningom över. Är det högvatten ser man ingenting av odlingarna och är det lågvatten så ser man allt, vilket är fascinerande. En promenad mot klipporna och en liten bit runt dom är ett måste om man besöker Geger. Vardagar finns knappt en människa som hittar dit och på helger kan man få samsas om de kommande små stränderna med inhemska som naturligtvis vet vart lugn och ro finns. På vägen mot klipporna går man förbi alla som arbetar med sjögräsodlingarna och jag har alltid mötts av så många leenden här att jag ler själv samtidigt som jag varje gång blir lika imponerad. -Kvinnor kan säger jag bara! Om inte tunga lass som bärs upp och ner för stranden så varför inte en hel båt på huvudet.

Stranden kan nog även ha Balis yngsta strandförsäljare. En person som det är helt omöjligt att missa är en av de yngre som är en riktig charmig och rolig teaterapa. Som sjunger, dansar, och lever lite i sin egen värld samtidigt som hon säljer smycken och skrattar och busar med sin syster. De är så coola ihop att det är nästan omöjligt att inte handla något utav dom.

Avtryck

2011-03-19T17:36:00.001+01:00

Karina gör väldens bästa banan-pannkakor! Så fick mitt avtryck i text bli på Warung Karinas stora klottervägg. För hennes pannkakor är verkligen goda och serveras dessutom med en stor klick choklad. De har ätits titt som tätt sedan dag ett och bör upplevas helt enkelt! Jag skrev mitt avtryck någonstans mitt på väggen, mellan Elins och Eriks båda efterlämnade krumelurer.

Eftersom vi snart lämnar Bali har vi börjat lämna bort sådant som inte ska med till Sverige. Allt för att vinna extra plats och kilon i resväskan. Så idag gav jag en fullpackad papperspåsen med svenska böcker till Karina som nu har startat "new business" som hon kallar det, hon säljer mina välanvända gamla böcker. Så de som letar svenskt här -åk till Warung Karina i Serangan, köp en bok, och glöm inte att hälsa från mig och Björn.

Överviktskilon...

2011-03-18T12:13:00.001+01:00

Då vi lämnade Sverige hade vi med oss en resväska (av modell mindre), en boardbag (två surfbrädor) och varsin ryggsäck. Nu har vi så smått börjat fundera på hur vi ska få hem alla vår saker, för man har ju omedvetet samlat en del under snart ett års tid. Så problem nr1; hur ska allt få plats. Problem nr2; hur många övervikts kilon kommer flygplatsvågen visa. Så eftersom vi själva inte vet finns nu ett litet frågeformulär i högerspalten här bredvid. Så gissa. Hur många extra kilon kommer vi komma släpandes med? Och kommer det bli ett problem?

Uluwatu Blue Point

2011-03-17T13:32:00.000+01:00

Efter morgonsurfet blev det bad och svalkande dricka vid Uluwatus klippor. Gud så trevligt och rogivande. Vad mer kan man begära av en stekhet dag med blå himmel, 31 grader i skuggan och nästan samma temperatur i det turkosa vattnet.

Tidigt morgonsurf i Eco Beach

2011-03-17T10:03:00.000+01:00

Egen matkasse

2011-03-12T04:11:00.000+01:00

Jag vill inte komma till Sverige för att börja samla plastpåsar på hög under diskbänken igen. Så efter visst grafiskt skapande på datorn, smakråd från Björn, några vändor på moppen, och en veckas väntan på skräddare och tryckeri så var de färdiga. Våra alldeles egna matkassar i tyg! De är i svart slitstarkt material, med rejäla handtag, starka sömmar, och för att göra allt så praktisk som möjligt har påsarna en platt och extra bred botten, samt även en träknapp upptill för förslutnings möjlighet. Allt ungefär som en papperspåse men i tyg. Och som pricken över i:et med lite personlighet på framsidan...

Ketut med present

2011-03-11T10:35:00.002+01:00

Ketut har nu fått Apan, gosedjuret som vi inte vågade ge honom då han föddes, för vi fick veta att småkillar här inte leker med mjuka leksaker. Ja ni kanske mins när vi var hem till Karina och hennes familj på besök. Apan har i alla fall sen dess bott hemma hos oss i vår myshörna, men med målet att bli Ketuts en dag trots allt, om inte innan vi lämnar Bali så när vi lämnar. Men den senaste veckan har Ketut legat sjukt, svårt sjuk i dengufeber (vilket många barn dör av) och vi har varit väldigt oroliga. Nu är han tack och lov hemma från sjukhuset och uppe på benen, eller rumpan kanske man ska säga för han kan inte gå än. Så när vi idag träffade honom och familjen så fick gosedjuret följa med som en "krya på sig present". Kanske är han än så länge för liten för att förstå att han inte bör gilla gosedjur, för han storgillade apan! Slängde, klämde, smakade och kramades med den i massor. Den är dessutom jättemjuk så det blev många kramar. Sen tyckte han att påsen som apan kom i var lika rolig att bita i eller ha som hatt...

Restauranger i Kuta

2011-03-10T08:03:00.010+01:00

Kuta kryllar av restauranger och här är några av dom som vi på ett eller annat sätt gillar. Några är väldigt mysigt, andra billiga, några passar bättre till lunch än middag, andra har väldigt god mat men noll inredning, och på vissa finner man tex alltid andra Svenskar. Men oavsett så har varje restaurang eller warung sin personlighet och sin charm.

GOKU BBQ

Surfinspirerad ställe med väggarna pyntade med bilder av duktiga surfare. Menyn har endast ett fåtal rätter och allt är grillat, kyckling eller revbensspjäll. Man väljer två tillbehör till och allt serveras på gröna blad i korg. Perfekt som lunch.
Pris: 23.000-38.000Rp (17-28Kr)

WARUNG TOTEMO

En "normal-restaurang" på två våningar, som varken har något som är supergott eller något som är superäcklig. Det är en bra restaurang men utan krusiduller. Hit har vi tagit alla våra besökare minst en gång och till allas uppskattning.

Pris: 14.000-45.000Rp (10-33Kr)

CHASERS

Ett större ställe där det finns det mesta för de flesta. De dom kan bäst och skyltar mest med är vedugnsbakad pizza, därefter är de bra på pasta. Äter man här får man även gratis låna och spela på något utav deras två biljardbord.

Pris: 29.000-73.000Rp +5% serv 10% gov tax. (21-53Kr)

MAX WARUNG

Väldigt mysig mexikansk restaurang, med härlig stämning och riktigt god mat. Framförallt deras fajitas (alla sorter) och efterrätten Hot Love som består av ett stort glas med varma jordgubbar i rom och serveras med vaniljglass.

Pris: 38.000-118.000Rp (28-85Kr)

ENHAY

Enkel restaurang med tråkig inredning, vars specialitet är inhemska maträtter. De kan ha Kutas godaste Nasi Goreng, så ett måste här är Nasi Goreng Enhay Style och glöm för guds skull inte att ha på den goda soyan (kecup manis).

Pris: 18.000-55.000Rp (13-40Kr)

MOZZARELLA

Här garanteras god smakupplevelse oavsett val av maträtt. Bra kvalité på råvaror, harmoniskt miljö och trevlig personal. Min favorit på MozzarellA är Rumpsteken, kanske inte det som ser godast ut, men jag kan lova att det är ett bra val.

Pris: 45.000-89.000Rp (33-65Kr)

BASIL LEAVES

Thai och vietnames restaurang där inredningen är enormt enkel men maten fantastisk. Framförallt deras storsäljare till wok, Cashew Nut Chicken, som serveras på två tallrikar. Och man är väldigt sällan den enda Svensken på Basil Leaves.

Pris: 18.000-30.000Rp (13-22Kr)

PITSTOP

Amerikansk influerad diner som för ca sex månader sedan slog upp portarna på JL Benesari Street. Maten är väl tillagad, råvarorna ok och priserna låga i jämförelse till vad man får. Ett plus är att kocken gillar specialbeställningar.

Pris: 17.000-45.000Rp (12-33Kr)

DOG DRAGON GRILL

Här äter man från grillmenyn, där man kombinerar ihop val av kött, två eller flera tillbehör, samt en typ av sås. Och varje dag har de olika erbjudanden, som tex söndagar får man en gratis Caprina och måndagar köp en öl och få en extra.

Pris: 40.000-75.000Rp +10% i gov tax. (29-54Kr)

STAKZ BAR & GRILL

Detta ställe har vi en form av hatkärlek till då en av kockarna är fantastisk och den andra urusel. Så att äta på Stakz är lite som att spela på lotteri. Men är det bra så är favoriterna Stek med senapssås eller Aussie Burger med extra bacon.

Pris: 25.000-89.000Rp +5% service. (18-65Kr)

Det finns två restauranger utanför ovan presentation som också kan vara värda ett besök. Made´s Warung som sägs var den första restaurangen i Kuta (finns även i Seminyak). Ett något upptrissat ställe kanske men som har en historia. Sen finns mysiga Kopi Pot som ligger längs huvudgatan Legian, de har högre priser men fin god mat i väldigt romantisk utomhusmiljö.

Utanför Kuta finns självklart många pärlor bland restauranger men två som jag tycker är ett MÅSTE att besöka är det enormt fina och dyra Gado Gado som ligger vid vattnet i Seminyak, där man även gör bäst i att boka bord innan man anländer. Och sist men inte minst, man bör besöka någon utav alla de underbara fiskerestaurangerna som ligger på stranden i Jimbaran, helst en fin kväll så man ser solen gå ner medan man äter gott och har fötterna i sanden.

Massageoljor - souvenir nr3

2011-03-09T10:26:00.003+01:00

Nu är sak(erna) nr tre inhandlad, tre stycken massageoljor i tre olika dofter; Frangipani, Coconut och Vanilla. Och för att va helt ärlig få är flaskorna mer inhandlade för dess snygghet än för dess egentliga funktion. Så med tre andra ord -prydnader till badrummet.

Tiden

2011-03-08T09:46:00.001+01:00

Nyepi Day - Tystnadens Dag

2011-03-06T04:43:00.001+01:00

Nyepi Day, Tystnadens Dag, inföll i år den 5 mars och utmärks av fullständig frånvaro. FLYGPLATSEN ÄR STÄNGD, INGA RESTAURANGER ELLER AFFÄRER ÖPPNA, INGEN CHECKAR IN ELLER UT FRÅN HOTELL, O GÅR MAN UT PÅ GATAN BLIR MAN DEPORTERAD. Så från det att solen går upp tills det att solen går upp igen följande dag får man inte gå ut ur sina hem, (utlänningar måste stanna på sina hotell), man får inte väsnas, inte göra några aktiviteter och inte ha några lampor tända. Allt för att övertyga onda andar om att ön är obebodd och ska lämna Bali i fred ytterligare ett år.

En minst sagt märklig dag. Som att vakna till en värld utan människor, till totalt tystnad, totalt öde. Och när det väl blev mörk, så blev det ofantligt mörkt

Nyårsafton 1933

2011-03-05T03:39:00.000+01:00

Den 4 mars firade vi nyårsafton, Caka New Year of 1933, och beskådade en enorm folkfest som drog fram på gatorna i Kuta. Mängder med människor, sång, dans, musik och statyer!

Gala-Gala Underground House

2011-03-04T03:18:00.001+01:00

Gå ner i ett hål i marken och förvänta dig att kunna se. Inse att du inte ser någonting alls, ögonen saknar ljus, du är dessutom för lång för att kunna stå rak och att du har tappat bort guiden. Du hör hur han ropar "Here I am, come here", men ser fortfarande ingenting och har ca 10 mörka gångar att välja bland.... -Japp då var vi framme i Gala-Gala Undergrounde House. Spännande.

Björn hade förväntat sig enbart en grop i marken, som någon underlig snubbe grävt ut förhand och sen kom att kallat sitt hem. Själv så hade jag förväntat mig lite mer än enbart en grop, men långt ifrån en hel jävla labyrint av gångar och "rum" som sades uppta ett område på hela 500kvm. Det var vansinnigt trång, mörkt, fuktigt och galet varmt. Vid en passage funderade jag på om jag skulle bli tvungen att krypa på alla tre (ena handen var oanvändbar då den höll i kameran) och i samma passage funderade jag även över om Björn ens skulle kunna ta sig igenom. Men det gjorde vi. Och vi såg massor, vardagsrum, kök, badrum, toalett, meditationsrum. Och vi kom upp ur ett hål ur marken och fattade inte ett smack om hur vi gått eller tagit oss runt bland alla gångar. Och vi tyckte även att det australienska paret som tidigare spenderat en vecka där nere och hyrt stället som sitt hotell måste varit komplett galna.

Det underjordiska huset byggdes av Made Byasa, som under 15 års tid (1961-1976) skapade allt med hjälp av en hammare och mejsel, och sin intuition som vägledning. Det finns sju nedgångar och en djup brun med vatten i husets mitt. Idag får man guidade turer genom delar av det underjordiska huset via Mades son. Priset sägs vara frivillig donation, men nja, sonen tar betalt.

Ceningan

2011-03-03T08:10:00.002+01:00

Bron mellan Nusa Lembongan och Ceningan var verkligen inte bred! En moppebro med andra ord, som knappt mopeder kunde mötas på. Ha, ha! Sen själva ön - oj, oj, oj så underbart vacker. Nästintill orörd och obebyggd. Jag skulle kunna sätta pengar på att ön om några år kommer vara en enormt populär plats för turister att bo och semestra på för att finna lugn. Vi skumpade omkring på de små vägar och stigar som fanns, Björn surfade vid Ceningan Point och på andra sidan ön hittade vi en helt egen strand, som vi efter en djungelpromenad även lyckades ta oss ner till. -En paradis-strand som jag gärna hade beslagtagit! Tänk om det vore så enkelt, att det man hittar det får man.

CENINGAN POINT (SURFBRYT)

VÅR EGNA STRAND

Bron över till Ceningan

2011-03-03T05:10:00.000+01:00

Så länge det är ljust ute så få man inte ha lamporna tända på på varken bil eller moped. Lite konstigt kanske kan tyckas men så är det. Och det vet vi men hade totalt glömt bort när vi åkte från Nusa Lembongan och över till den mindre ön Ceningan, så på bron fick vi hjälp med saken... -lampu, lampu, lampu...

Dream Beach Huts

2011-03-01T17:06:00.000+01:00

Här bodde vi resten av vår dagar på Nusa Lembongan, på Dream Beach Huts, beläget på en klippa med hela Dream Beach framför sig. Ett helt fantastiskt, magiskt, underbart, mysigt, vackert, välkomnande och perfekt ställe! Guuuud så bra vi hade det! En egen två vånings "koja" bodde vi i belägen några meter upp från stranden. Med sovrum och altan som övre del och öppet badrum och viloplats på undervåningen. Och många många gånger plaskade vi omkring i den dubbla endles pool som låg på klippavsatsen och bjöd på fantastisk utsikt.

Devils Tear

2011-03-01T06:38:00.001+01:00

Efter att vi promenerat tvärs över en stor kohage eller vad det nu var, fritt öppet landskap med betande kor i i alla fall, så kom vi fram till Devils Tear. En enormt mäktigt klippformation där havet mer eller mindre löper amok. Coolt var det! Och absolut inget man ville ramla ner i. Tjejen på de två sista bilderna fick sig även en rejäl dusch. Hi, hi!

Scallywags Restaurang

2011-02-28T17:30:00.009+01:00

Här åt vi tre middagar under en veckas tid så tro mig att det är gott på Scallywags - Organic Seafood & Grill som fint ligger på strandkanten i Sandy Bay. Stället är underbart och ett måste att besöka. Vid ingången möts man av en skylt "No shoes, no shirt, no problem" och vid griffeltavlan ovanför grillen "... we didn´t invent fish, and we didn´t invent the BBQ. But we did invent wagalicious and scallyumptious... if Gordon Ramsay knew how we were he would just concede defeated and give up cooking forever!". Här spenderade vi timmar och bara njöt av lugnet, den underbara maten och atmosfären. Såg vackra solnedgångarna, unnade oss varsin drink efter maten och mös i en av de två enorma fåtöljerna som stod uppställda med perfekt utsikt. BBQ här är en hit och så även efterrätten Three of chocolats. Mmmm! Vi vill tillbaks nu! Saknar redan detta underbara ställe. Och det var även på samma kedja som vi åt på Gili Trawangan, men jag måste säga att Scallywags på Nusa Lembongan överträffar den med råge.

Nusa Lembongan

2011-02-28T08:11:00.007+01:00

Ön Nusa Lembongan kändes vid första intrycket lite som en sjörövarö, som en enormt vacker sådan. Luften var ren, stränderna mer paradis än på Gili Trawangan och vägarna små och svåra att ta sig fram på. Och vi fick även tag i en moped första dagen av en herre i hamnen...

"Do you like to rent a bike?"

"Yes we do, with boardrack aswell."

"For that I take 130.000Rp/day and 10.000Rp extra for boardrack".

"No way, we give you 75.000 / day. (54Kr)"

"Ok. Here´s the bike."

"Do you want us to sign any paper?"

"No no, here you have the keas".

"Hum... ok... We also nead two helmets."

"Helmets? No helmets. Here we drive slowly".

"And how and where do we return the bike?"

"Come here and I´ll finde you".

Sagt och gjort, vi fick en moped, utan att skrivit ett endaste papper och utan datum för att lämna tillbaks den. Mycket märkligt. Sen kan tilläggas att nästintill inga mopeder på hela ön hade registreringsskyltar så där av kallar jag ön för att vara en sjörövarö, förmodligen dit som alla stulna mopeder från Bali hamnar. Men för att vara en sjörövarö så var den fantastisk och blev en plats vi verkligen föll för. Till skillnad från Bali fanns där inte ett risfält någonstans, men mängder av sjögräsplantage som det arbetades med så väl i det turkosa kristallklara vattnet som uppe på land. Naturen var sagolik, vågorna vackra, solnedgångarna fina, och vi fann en av de bästa restaurangerna vi besökt på länge, Scallywags.

På bilden här ovanför uppe till vänster ser man Ware-Wares restaurang som vi åt på första kvällen. Och för att ligga mitt i en hamn så var det väldigt mysigt.

Ware-Ware Surf Bungalow

2011-02-27T02:31:00.002+01:00

Efter två nätter på Gili tog vi båten över till Nusa Lembongan. Inget boende hade vi bokat, men vi hade en plan på att få tag i första bästa moppe och åka runt för att hitta något. Sen blev de inte som vi tänkt oss. För vågorna på Lombok Strait (där Indiska oceanen och Stilla havet möts) var enorma och vår båt var den sista för dagen att åka över utan att vända tillbaks. En båtresa som fick majoriteten av passagerarna stå lutade över bord och som tog musten även ur oss. Så istället för att leta hotell när vi väl kom fram checkade vi in på det första stället vi hittade i hamnen, Ware-Ware Surf Bungalow, som hade lediga rum för 400.000Rp (288Kr). Så där spenderade vi en natt, på ett helt okey ställe med en jättebra restaurang. Men "småkryp" på rummet fick man inte vara så känslig för...

På kvällen efter att vi ätit kom vi tillbaks till vår bungalow, öppnade dörren och...

"Oj, älskling kolla det där benet som ligger på golvet."
"Det är ett större ben... men vart är resten?"
"Förmodligen uppätet av något större än en vanlig gecko..."
"Hum... något större..."
"Där är den, där är den, där är den! Jag ser honom, han sitter i taket ovanför sängen..."
"Cool!"
"Vad gör du?"
"Går och lägger mig."
"Hum... med den där i taket?"
"Ja"
"Ja ja... tyget runt sängen skyddar oss ifrån att stort ödlebajs ska ramla ner i alla fall."

Snorkling på Gili Trawanagan

2011-02-26T13:35:00.000+01:00

Villa Ombak

2011-02-25T21:00:00.006+01:00

Detta hotell kan jag verkligen rekommendera. Vi hade en "stuga" på två våningar helt för oss själva, med stort öppet badrum och mysigt sovrum och egen altan. Nära (precis vid) stranden och nära pool och poolbaren låg den, vår Deluxe Lumbung Hut...

"...with their romantic and exotic charm, make the most of outdoor living. The spacious terrace is a private relaxation area for enjoying the sun or perfect starlit nights. To escape the heat the lower level offers shaded comfort. Relax in the elevated lounging area (Balé), entertain friends or simply daydream in your own hammock."

Gili Trawangan

2011-02-25T00:10:00.002+01:00

FÖRSTA DAGEN SOM FÖRLOVADE gav vi oss iväg på en sedan tidigare planerad mini-resa mot öarna Gili, Nusa Lembongan och Ceningan. Så att Björn frågade de magiska orden dagen innan kunde inte ha blivit mer passande, då vår resan nu så här i efterhand kan kallas för en alldeles underbar, fantastisk och perfekt "smekvecka". Så blir vår bröllopsresa eller riktig smekmånad bättre en den senaste veckan... ja då får vi det alldeles alldeles underbart.

Tidig morgon den 15 februari gav vi oss av och efter tre timmars restid på katamaranen plumsade fötterna i vattnet och vi var framme på Gili Trawangan. Japp ni läste rätt, vi la inte till vid bryggan utan direkt på stranden. Vi hade kommit till den största av de tre öarna. Men att ön är stor nja... de tog oss 2,5 timme att promenera runt den senare samma dag så ön är absolut inte stor, men dock större än både Gili Air och Gili Meno, så fatta hur små de är. Första intrycket var att vi hamnat i Thailand, liknande miljö och med majoritet svenska turister. Turkost vatten, fina vita stränder, mysiga restauranger, och den enda jordvägen som fanns och gick runt hela ön använde alla flitigt. Det absolut bästa med Gili öarna är att ingen motordriven trafik är tillåten. Så från båten sett på andra sidan stranden stod en av många "havremopeder" (häst och vagn) och väntade på oss. En liten häst med en liten vagn efter sig och det var knappt att vi fick plats, men det fick vi. Och på den smala skumpiga vägen bar det av till hotellet vi bokat. Två nätter på Vila Ombak som var det första hotellet som byggdes på Gili Trawangan. Ett fantastiskt hotell måste jag säga.

Första kvällen lät vi fötterna vila och åt middag på hotellets restaurang, där man på en brygga vid vattnet satt under runda lampor som vajade i vinden. Mysigt värre och maten smakade bra den också, men inte så mycket mer. Vi fick ett tips som gjorde att vi dagen därpå åt på ett annat ställe, restaurang bredvid. Vilket visade sig vara en riktig guldgruva, för himmel så gott det var! Mysigt satt man dessutom och precis som på hotellets restaurang alldeles vid vattnet. Och bredvid bordet stod denna snygga upplysta mask som finns på bilden här till vänster. Utsikten från restaurangen var exakt lika perfekt som maten de serverade, och vad restaurangen heter kommer jag avslöja sen, för vi hittade samma kedja på ön Nusa Lembongan - där både miljön och maten var ännu bättre! Mmmm säger jag bara. Vilken dröm! Och det vara bara början...

Internet var en bristvara under vår romantiska vecka på resande fot, så dagarna här framöver kommer mängder med saker att få komma upp på bloggen.

♥ FÖRLOVADE ♥

2011-02-24T06:07:00.002+01:00

Egen designad väska

2011-02-13T11:37:00.000+01:00

Jag fick en idé som resulterade i att ritblock och penna dammades av, något jag inte använt mig av på säkert 12 år. Resultat blev det i alla fall fall på pappret, så en skinnväska ska det bli, i ganska enkel modell men med en del smådetaljer i färg och som jag tror kommer gör sig väldigt bra. Nu återstår att se om skräddaren kan förverkliga min idé, så uppföljning kommer.

Fynd i fiskdisken?

2011-02-10T01:52:00.006+01:00

Någon som blir sugen på fisk till middag kanske? Dessa små söta saker, cirka 2-3 cm i diametern, finns att handplocka ur mataffärens delikatessdisk och under skylten "Fisk och Skaldjur". Hummm... kan de verkligen vara ätbara? Vad exakt är det? Och hur tillagas dom? Med andra ord så har vi inte testat än...

Trafikolyckor

2011-02-09T05:25:00.001+01:00

Det är ett under att man inte ser fler trafikolyckor med tanke på hur folk kör här nere. Och jag har länge undrat hur många som skadas och råkar illa ut, för det måste hända olyckor även om vi inte vi ser dom. Som svar på det hittade jag en artikel i senaste numret av Kuta Weekly:

"The casualty count for traffic accident victims brought to Denpasar's Sanglah General Hospital averages an astounding 150 people every day. Of the more than 54,000 traffic casualties, 80% were suffering from head injuries with 15.7% recorded as wearing no helmet at the time of their mishap. The saddest tally: 22.7% of those brought to the hospital from traffic accident scene died."

Att 34 personer om dagen dör på Sanglah sjukhus till följd av trafikolyckor tycker jag är en stor siffra. Notera att det bara är på ett utav Balis sjukhus, och hur många olycksdrabbade finns det som inte ens kommer till ett sjukhus? Det är lag på att ha hjälm om man kör moped eller motorcykel här, men det finns undantag... har man ceremonikläder och tillhörande huvudbonad så behöver man inte använda hjälm. Då anses man vara skyddad ändå. Och sen verkar människor här inte fatta varför man ska använda hjälm. Man ser folk som har hjälmar som är på tok för stora, som inte spänner spännet, som låter barn åka utan hjälm osv osv. Det verka se användandet av hjälm mer som enbart en lag än något som skyddar och kan rädda liv.

År 2010 omkom 287 personer i trafikolyckor i Sverige enligt VTI. Så i Sverige omkommer ca 0.8 person om dagen och har en befolkning som är mer än dubbelt så stor som Bali där 34 personer omkommer per dag.

Myggdödaren...

2011-02-03T14:27:00.000+01:00

När solen går ner så kommer dom små rackarna fram från ingenstans.... myggen. De märks knappt, surrar inte, men kan ge väldigt jobbiga konsekvenser som tex denguefeber. Som tur är har vi en kille som en gång i vecka kommer med sin dunder maskin (som kunnat platsa i Ghostbusters) och röker ur området. Vad röken består av vet jag inte och vill nog inte veta. Det luktar illa, framkallar huvudvärk och får oss att fly huset för flera timmar. Men vi återkommer, till skillnad från myggen som dör omedelbart och det är bra.

Jag är ju tydligen allergisk mot myggen här och får enorma utslag, så jag är extremt noga med myggmedel. Och tycker då även att "Ghostbusters-maskinen" är dunderbra!

Chokladboll funnen!!!

2011-01-31T01:55:00.003+01:00

Jag har gjort årets kanske största, bästa och godaste fynd! Tänk att upptäckten av en klump smör blandat med kakao, socker, kaffe och havregryn kan vara så himmelskt gott. Även om det blandats på Bali så var det faktiskt en ljuvlig smak! Fyndet finns att avnjuta på svenskägda Maya Coffee & Smoothie Bar i Sanur. Så återbesök är redan inplanerat för vår del. Gott gotti gott gott var det här!

PS. De sålde även snus.... så gissa vem som var lika lycklig som mig idag! ;)

Surf i Secrets

2011-01-30T09:54:00.001+01:00

Svart strand och bra vågor på Secrets Surfspot idag. Och det är inte ofta man får vara helt själv om både strand och vågor här på Bali, men idag var vi det. Allt var bara vårt!

Mask - souvenir nr2

2011-01-29T01:40:00.002+01:00

Typiskt Bali är alla de olika masker som finns att köpa och själv så har jag fastnat för dom i stilen här ovanför, några som än så länge inte är så vanliga. Kanske inte helt typiskt Bali heller, men jag gillar dom verkligen och ingen tycks vara den andra lik. Jag har letat efter dessa sen fösta gången jag såg en och hittat att de finns på tre ställen här i Kuta. I en butik som enbart säljer träsniderier (där fanns det fyra stycken långt bak gömda bland allt annat), i en butik med allt möjligt uppe på Legian Street, samt på den öppna "marknaden" inne i Discovery Shopping Mall (Kartika Plaza). Priserna varierar stort, mellan 350.000-1.500.000Rp (ca 250-1080Kr), vilket tydligen beror på vilket träslag de är gjorda i även om man med blotta ögat inte ser någon skillnad alls. Den på bilden är ca 45 cm hög och köpt på Discovery Shopping Mall för där var den billigast. Så i och med det är sak nr 2 inhandlad till lägenheten i Sverige. Jippi!

Pura Gunung Kawi

2011-01-27T06:13:00.001+01:00

Kungamonumenten Gunung Kawi ligger strax norr om Tegallalang, vid floden Pakrisan. Och målet var naturligtvis att se just dom, de enorma skulpturmonumenten som finns uthuggna inuti klippväggarna. Men det blev inte riktigt som vi tänkt oss och det grämer mig. Det var fruktansvärt varmt och vi började med att se templet där uppe istället för monumenten som ska finnas nere vid floden i dalgången bredvid. Så det ena ledde till det andra och vi åkte hem utan att ha sett dom. Humm... vi får se om det blir återbesök eller inte.

Rice Terrace Café

2011-01-26T12:23:00.002+01:00

Björn och jag gav oss ut på landet idag och åt lunch på Rice Tarrace Café i Tegallalang, som ligger strax norr om Ubud. Ett speciellt ställe med tanke på restaurangens (restauranagernas kanske man ska säga för det finns flera) läge och även utsikt. Vi satte oss ner vid ett litet bord, under eget halmtak och njöt av lugnet från vatten som porlade medan vi såg ut över den stora dalen av risfält nedanför. Underbart ställe verkligen! Med helt ok mat dessutom.

Har man vägarna förbi Ubud så ska man absolut överväga att greppa tag i en driver en dag och åka till Tegallalang. Det ligger ca 30 min bilväg bort och hela vägen dit är dessutom fullkantat med butiker/stånd som med råge slår Ubuds alla hantverk. Enligt mitt tycke i alla fall.

Försäljarna här är dock som flugor på koskit, väldigt påflugna. Vilket kan vara bra att veta så man inte får en chock. Men de är endast uppe vid vägen så det varar bara under en kort tid... om man inte väljer att stå kvar då naturligtvis och köpa något av vad de säljer.

Helig Man - Mr Ketut Liyer

2011-01-22T03:53:00.008+01:00

Jag och Anna satte oss i bilen och bad vår driver Nyoman Putra ta oss till en helig man. I byn Ubud hamnade vi naturligtvis och inte helt oväntat hos Mr. Ketut Liyer, känd från Elizabeth Gilbert´s bok Eat Pray Love. Jag har själv varken läst boken eller sett filmen, men att vara på Bali har gjort det omöjligt att undgå all hysteri om saken. När vi förstod vart vi hamnat så var väntetiden för att ens få ett besök väldigt lång. Skulle vi åka till en "riktig" helig man som inte upptrissats av media eller skulle vi vänta? Valet blev att vänta, då vi fick höra att det brukar vara flera veckors väntetid. Så med varsin nummerbricka i handen startade tidsfördrivet. Vi såg oss omkring i den vackra trädgården, såg alla djur, gick på toa ett antal gånger, satt ner, stod upp, satt ner igen, och åkte även in till centrala Ubud och gick på marknad, för att sen åk tillbaks och sitta ner och vänta lite till.

Sen var det dags, det var min tur och jag tog plats mittemot Ketut utanför han hus. Med ett öppet sinne, utan att tro eller inte tro. Han frågade vart jag kom ifrån och vad jag hette, det var allt han ville veta. Sen tolkade han mina ansiktsdrag och linjerna i mina händer. Sa att jag hade många yrken, att jag var konstnärlig, att jag lyckas väl i det jag tar mig an, har stark vilja, mycket energi och kraft från lotusblomman*. Jag hade inga frågor till honom men fick svar på tankar som cirkulerat i mitt huvud under de senaste dagarna. Vad tänker jag inte avslöja här, men att få svar på något som man inte frågat om ger en märklig känsla. Det jag varken trodde på eller inte trodde på innan, tror jag mer på nu. Jag tror Ketut Liyer besitter kunskaper att se och tolka, så jag hade faktiskt mer än gärna suttit kvar där på verandan längre än vad jag fick. Men som sagt, kön var lång och andra ville också få sin tid. Det sista Ketut sa till mig var "It´s good that you are here. It´s good for me that you are here" och så gav han mig sitt visitkort. Vilket var lika roligt som konstigt. Varför fick jag det men ingen annan? Ja kanske för att jag gör det jag gör just nu, publicerar det här, ett inlägg om en positiv upplevelse som var över förväntan. Med Anna tog han upp helt andra ämnen, väldigt rätt ämnen. Och vad det var vet bara Ketut, Anna, jag och ett par fler.

*Lotusblomman är helig inom hinduismen och förknippas speciellt med guden Lakshmi, gudinnan över framgång, vishet, välstånd och skönhet. Kronbladens öppnande symboliserar själens utveckling. Lotusblommans förmåga att slå rot även i de mest gyttjiga områden symboliserar möjligheterna till en positiv spirituell utveckling. En del hävdar att det är just på grund av att Lotusblomman växer i dyn och växer igenom grumligt vatten för att slå ut ovanför vattenytan är anledningen till att valts till symbol för renhet och befrielse.

Smyckestillverkning - uppföljning

2011-01-21T08:03:00.002+01:00

Armbandet ovanför lyckades Anna förhandla till sig av guldsmeden, hans egna personliga armband. Tydligen riktigt gammalt, antikt och fint smycke. Och här till höger är den färdiga guldringen som Anna själv designat och hade med sig stenar till.

I ♥ BALI

2011-01-21T07:11:00.000+01:00

Potato Head Beach Club

2011-01-18T13:48:00.003+01:00

Första intrycket är WOW. Entrén är annorlunda, fasaden stor, cool och byggd av luckor. Ingången är otydlig och slingrar sig i en gång som skulle platsa i lustiga huset. Stället imponerar med sin klart annorlunda stil som tydligt skiljer sig från mängden. Men tappar lite av allt det coola väl på insidan. Där tar rak modern design över, med inredningen som är sliten och ger en svag känsla av secondhand. Men på ett annorlunda och smakfullt sätt passar allting ihop. Sen vart de fått själva namnet ifrån kan man gått och väl undra. Potato Head. Vad är det för namn? Och hur många svampar åts för att slå fast vid dess perfektion? Men oavsett namn så ligger beach cluben precis vid stranden och i det sofistikerade och fina området Seminyak. Man kan här avnjuta så väl mat som goda dyra drinkar, samt bada i poolen som ändlöst försvinner ut mot havet.

En egen "säng" till kupé är vad som erbjuds och ett välbesökt ställe slår jag vad om att det nyöppnade Potato Head Beach Club kommer att bli. Ägarna Ronald Akili och Jason Gunawan säger själva att "Potato Head Beach Club will be an internationally recognized venue housing some of the finest restaurants and bars in the island..." Och vi får väl hoppas det. Vi, jag, Björn, Anna, Philip och Cassius, njöt i alla fall av en helskön eftermiddag och kväll.

Smyckestillverkning

2011-01-17T06:19:00.003+01:00

Kreativitet är något som ligger mig varmt om hjärtat och den här ön bjuder på mängder av möjligheter för att förverkliga idéer. Anna som även är duktig på att rita och designa har sytt upp mängder med väskor och nu senast så ska en guldring få bli till verklighet. Vi träffade en silversmed i går och om några dagar ska resultatet vara klar, så uppföljning kommer.

Ringarna på den översta bilden är klassiska Bali-ringar. Stora, pråliga, fyllda med små detaljer och vissa även med hinduiska symboler. Och smaken är som baken, antingen älskar eller så avskyr man dessa klenoder.

Slapp förmiddag

2011-01-16T05:15:00.001+01:00

En lugn och skön förmiddag i Serangan med Anna, Philip och sonen Cassius 3 år. Bra vågor, surf, snäckletning, sovstund (för den mindre), promenad och lunch hos Warung Karina. Skön start på dagen helt enkelt.

Balis Fjärilspark

2011-01-15T10:46:00.014+01:00

En liten park som få ens vet att den existerar är Balis Fjärilspark, eller Taman Kupu-Kupu som den heter på Balinesiska. Det är en till ytan väldigt liten park men med en stor samling av fina fjärilar. Arter som finns på Bali men som är svåra att se ute i det fria. Så där bland konstgjorda vattenfall, fin natur, små stigar och vackra blommor seglade de omkring i regnbågens alla färger, stor som små. Den fjäril som Björn håller i här nedanför hade föds samma morgon som vi kom och hängde vackert bland mängder av andra kokonger.

Sen den som imponerade mest på mig var "blomman" eller rättare sagt vandrande pinnen här nedanför. Väldigt tjusig och vacker sak för att vara ett kryp. Vi missade den helt när vi gick förbi, men den trevliga personalen pekade och visade oss mer än gärna de olika saker som fanns att se. Även en vandrande pinne av modell större...

Balis Fjärilspark (Taman Kupu-Kupu / Bali Butterfly Park)
Plats: Wanasari, 7 kilometer norr om Tabanan (ca 1 timme med bil från Kuta)
Passar: Barnfamiljer och de som gillar natur, fjärilar, kryp och insekter.
Avgift: 50.000Rp / person (ca 38Kr)